Och du släckte ljusen..

Och du släckte de levande ljusen,
som värmt upp natten ett tag
Och du lämnade mig ensam
liggandes på den kalla sidan av din säng

Plötsligt stod rummet kyligare än någonsin

Tankarna strömmar i mitt huvud
Det sker mycket du inte vet om
På min sida får jag chans att fälla en tår
utan att skämmas över det

Här är jag i en annan värld
en värld jag känner igen från förr
Den skrämmer mig ibland

Jag är i den världen tills du glömt det sårande orden du sagt
och letar efter någon att känna kärlek ifrån, att känna värme från

I min famn är du alltid välkommen
men om det är kärlek du känner vet jag ej

Jag glömmer inte lätt
och jag har svårt att släppa taget om något
som gör mig så ont, som dina hårda ord

Var gång jag fösöker glömma bildas ett ärr,
för var gång tas en bit av mitt hjärta
den faller från min själ och dör,

Jag försöker glömma, lik de tårar jag torkar
och ser på dig som om de aldrig funnits,
de tårar jag fäller utan att skämmas

Men jag har hopp om att du ska återvända till mig,
som den människa jag en gång kände så väl
Den kärleksfulla människa som kände samma energi som jag
vår energi som sken om oss båda när vi var tillsammans
Det sken som skapade avund från andra
för att de inte hade vårt sken, vår energi, vår kärlek.

Jag tänkte skina för oss båda, tills du återvänder
men min energi håller på att dö ut..

Kommentarer
Postat av: Maria

Isch....det låter inte bra gumman! Hur e de fatt? Tack för katt-tips, vi kämpar på. Sotis är duktigt reserverad men inte elak mot honom. Vi syns vid fyra.

2009-03-02 @ 14:46:30

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0