Asleep.

Tror han vill säga något hihihi



Men skönt o somna sådär?? o jaa, jag kolla... han sov! hahah sötnöt <3

Kattmys.



Här har vi kärleksparet :) Igår kväll tände jag lite ljus och la fårskinnet
på golvet framför teven. Där la de båda sig till rätta och gosade loss ^^

Kings & Queens

Kungen...



..och drottningen ;)



Tänkte..

..visa er Libras mamma o pappa, för det tror jag inte att jag gjort? :)

Här har vi Mamma Bianca.



Och här är pappan. Vet inte vad han heter faktiskt :/



Dessa bilder är tagna från Åsas FB.
Bianca är henne katt och det var Åsa som jag köpte Libra av :)

Och då får ni ha en bild på kungen själv också... ;)



Även en mobilbild från igår... här ligger han i sin vanliga position... Även kallad Sfinxen



Katten som underhåller sig själv.

Libra har gått o gnällt här idag. Jag förstår honom.
Måste vara tråkigt att inte ha någon att leka med om dagarna.
Han är ju uppvuxen med det.

Kattdamen som bor i lägenheten intill brukar sitta i fönstret som är
precis intill min balkong, och kika ut.

Och på balkongräcket hänger Libra och försöker få kontakt ^^
Han sitter där o jamar på henne, men inget händer hihi
Frågan är om han förväntar sig något svar? Han hör ju inte det ändå?
Men vem vet... han kanske kan läsa läppar? ;)

Ute på balkongen har en växt blåst omkull och Libra tycker det är
jätteroligt att hämta blad från den och ta in här inne o leka med.
Han bär runt bladet i munnen och ibland tar han sig en tur i badkaret
med det. Sötaste katten ever eller?

Och tro nu inte att jag inte leker med honom, det gör jag. Problemet
är, att ju mer jag leker, desto mer vill han leka och gnälligare blir han.

Men jag försöker göra honom glad..

På fredag kommer nog en eventuellt blivande kattkompis hit.
Ska testa o se om de kanske fungerar ihop :) Då blir han glader!

/Josie

Gosig och klängig mise :)



















Han vet nog inte riktigt hur han ska ligga haha 

Min lilla älskling <3

/Josie

Klätterapa,



Lille Libra klättrar på väggarna ;) haha chockad jag blev när jag såg honom!
Gissar dock på att det har att göra med att där funnits ett fågelbo i ventilen i somras ^^

/Josie

Just stupid,



I går kväll funderade jag på om man kanske skulle ha med Libra
i kattutställning för huskatter någon gång i framtiden, så jag googlade.

Det visade sig att han inte får lov att vara med alls. Inte ens bland huskatterna.
Vet ni varför?

Jo..

för han är DÖV!!

Hur sjukt är inte det då?!! Vad gör det för skillnad om han är döv eller inte??

Och har man en vit katt så är man tvingad att ha hörselintyg
för att få lov att vara med... asså..

Någon mer än jag som tycker det är helt knasiga regler?

/Josie

Who's gonna bring you back to life?

Det var slutet av september 2009 och en av mina finaste vänner hade berättat
om två små kattungar som blivit övergivna av sin mamma. 

Ägaren till mamman brydde sig inte så mycket. Inte ens så att hon skulle kunna
kastrera mamman så hon slapp föda fler kattungar som sedan ingen tog hand om.
Mamman var dessutom ganska gammal..

Vi åkte och hälsade på de små liven på den stora gården, det hade blivit oktober.
Den lilla pälsbollen som sedan skulle bli till en Alex var så rädd så rädd.. han ville
inte alls komma fram och hälsa. Hans bror däremot.. Bosse, han var inte rädd av sig. 

De båda hade levt ute hela tiden, men idag regnade det så mycket så kvinnan 
som hade gården hade låtit dem komma in i ett skjul, där de levde i stort sätt
i sin avföring. Alex o Bosse hade fullt med avföring i pälsen och bland maten...

Ja.. jag hade inte så mycket till val.. jag kunde verkligen inte lämna honom där
och låta honom leva på detta hemska stället, där ingen gav honom kärlek. Om
inte jag tog honom, så skulle han gå mot en säker död..

Bosse och Alex fick följa med hem till Sofie. Där badade vi dem i badkaret och
fick bort all avföring och skit. Köpte lite A-fil som de fick äta av. Sen satt vi med
dem inlindade i vars sin handduk och mös :)

Min syster var också med och vi körde sedan hem till mig.. Alex hade fått ett nytt hem.
Ett hem och ett liv där han skulle få massvis med kärlek!!



To be continued...

<3





Idag fick min älskade Alex somna in. Jag tror inte att jag riktigt har förstått det än.
Jag väntar på att han ska komma hem från djursjukhuset.. och det kommer jag
nog alltid att göra. Tårarna kommer när jag tänker på att han aldrig kommer komma hem
igen.. och att jag aldrig får höra hans söta "mää" mer.. Finaste katten i världen!

Jag kommer skriva om min lilla mises liv. Hur han hamnade hos mig och hur
han har växt och utvecklats under tiden jag hade äran att ha honom i mitt liv.

Alex 2009-2011 <3 vila i frid

/Josie

Lite lycka,

Pappa ringde försäkringsbolaget och det verkar som att den täcker 
även om det skulle vara FIP han har! :)

Sen var jag och min fina syster o hälsade på lilla Alex på djursjukhuset.

Först gick han runt lite i rummet, kelade som vanlig, men var lite off.
När vi suttit där ett tag... ehm.. typ en timme så piggna han till och 
inspekterade rummet och lekte lite med sakerna där :) Det visade sig
sen när jag lyssnade på meddelandet som veterinären spelat in på
min mobil, att han fått lugnande för att de tvättat honom och något
mot illamående för o se om det var därför han inte ätit ordentligt.

Så just nu känner jag mig hoppfull :) Han var ju gosig o relativt
pigg den lilla krabaten <3 


Kan inte sova.

Jag hoppas verkligen att Alex inte har FIP...

Nog med att det är en hemsk sjukdom och att det redan kommer kosta multum med försäkring,
för alla prover som är tagna, operation och nätter som han legat inne, dessutom under helg. 

Är det FIP så verkar det som att försäkringen inte täcker detta..

Nu vill jag att klockan ska vara 15.00 den 11/10 så jag kan få åka
och hälsa på min lille kise <3 Helst av allt skulle jag vilja få hem honom också.
Både jag och Libra saknar vår fina Alex ju.. Libra vill leka och gosa med dig!!

/Josie

Papegojan,



<3

Update,

Känns skönt att djursjukhuset ringer varje dag och berättar läget.

Idag ringde dem vid 13 tiden och då hade han inte ätit något..
han var väldigt slö och det såg inte så positivt ut... de vill gärna
se en förbättring från Alex sida, annars tycker dem att man ska
börja tänka på hur pass mycket han lider av att vänta...

Lida är det sista jag vill att han gör!

Just nu får han antibiotika, smärtstillande och dropp.
Dem har dragit ner på smärtstillandet eftersom det kan vara det
som gör honom slö. Så får vi se vad dem säger i morgon.

I morgon ska jag i alla fall hälsa på honom och då får jag bedöma
lite därefter också.. det är ändå jag som känner min mise bäst
och vet om han mår dåligt eller inte <3

/Josie

Om ni vill veta.

För den som vill veta mer om FIP

http://www.veterinaren.nu/artiklar/katt/infektioner-och-parasiter/felin-infektios-peritonit-fip-katt/33

Står lite bättre skrivet om det på denna sidan. Lättare att förstå hur katten kan få det.

/Josie

Alex, fortsättning..

Då har jag pratat med veterinären igen. Alex är förvånansvärt pigg och äter
och dricker och verkar tycka om maten dessutom :) han är så duktig min lilla mise!

Nu kommer han gå på smärtstillande i några dagar, men när han inte har så ont längre
så får han komma hem, sen får vi vänta och se vad proverna säger när de kommer tillbaka.


Vi gick igenom hela listan på förändringarna i buken.

- Prickar på levern, ca 0,5cm stora.


- Vätska i buken, normalt att de har det, men inte så mycket.
Alex hade några deciliter och detta är ett tecken på infektion.

- I eller på tarmarna (vet inte om det är i eller på) sitter lymfknutor,
detta är fullt naturligt. Dessa var dock uppsvullna och är då ett tecken
på att något i kroppen inte står rätt till.

- Bukspottkörteln är förstorad och har död vävnad på vissa ställen.

Alla ovanstående organ har de tagit prover på.

Finns ingen diagnos än.
Det kan vara:

- FIP
- Tumör
- Bukspottskörtelinflamation.

FIP - En sjukdom som inte går att bota.. 
och slutar alltid med att katten avlider. 

Jag läste även om denna sjukdomen igår.. den kan smitta,
men det är en väldigt invecklad smitta.. vissa katter blir sjuka,
vissa bär bara på smittan. Detta kan alltså betyda att Libra
t ex kan vara den som burit på smittan och då smittat Alex,
som i sin tur har utvecklat sjukdomen..

Tumör - Det är han alldeles för ung för, men ska
ändå inte räknas bort helt.

Bukspottkörtelinflamation - Detta är den diagnos som är
minst trolig, då de andra organen inte skulle ha påverkats
på det sättet som dem gjort.

Det var skönt att få prata med veterinären och få lite mer 
konkret information. Sa också att jag har en katt till här hemma
och om det då är FIP t ex, om man ska göra en koll på honom.
Men det enda sättet att kolla det är att ta prov på vätska i buken
om de har mycket av den och det har dem bara om de är sjuka.
Alltså går det inte att se om min lilla Libra är smittbärare eller inte.

Så.. nu är alla uppdaterad om min lilla Alex <3 Nu vill jag bara att
han ska slippa ha ont så att han kan komma hem igen och få gosa
med oss och pussa mig på näsan som han alltid gör. Gnälla lite så 
där gulligt då man bara hör ett "...määä" som han gör när han vill
gå ut eller "pratar" med en :) 

/Josie

Kattens beteende,

Den här texten tror jag att många kan ha lite nytta av. 
Detta är sånt som många kattägare faktiskt inte känner till.

Bit- och kelsyndromet

Oavsett vilket problem du än har med din eller dina katter är det mycket viktigt
att du alltid ser till att din katt eller dina katter är friska. Många beteendeproblem
kommer från att det finns en fysisk grundorsak som ligger bakom. Många stressbeteenden
kan komma från smärta och obehag. Det kan vara tandproblem, ledproblem, allergier,
njur- och leverproblem, hormonsjukdomar, mag- och tarmbesvär, ja, mycket kan
ligga bakom. Det är av yttersta vikt att man alltid utesluter detta först innan man
går in och gör förändringar i kattens miljö då detta kan leda till ytterligare stress
och göra saken värre. Så har din katt ett beteende som inte hör till det vanliga så
rekommenderar jag att du alltid uppsöker en veterinär som första steg.

När det gäller katter som bits måste man alltid ta reda på varför,
det gäller alla olika sorters beteendeproblem.


Man brukar säga att det i regel finns två olika sorters katter eller typer av individer.
Dels har vi de katterna som är väldigt självsäkra, sociala och nästa hundlika i sitt beteende.
Sedan har vi de mer tillbakadragna (de kan ändå vara självständiga och trygga) katterna.


Vad det beror på, vilken kategori en katt hamnar under, om det är ärftligt eller
om det är en yttre påverkan har inte riktigt studierna blivit ense om.


När katten är kattunge är det väldigt viktigt att de, från två veckors ålder, träffar och blir
hanterade av minst fyra olika människor varje dag för att bli van med detta. Det gäller även
olika ljud, ljus, underlag, dofter m.m. Men det finns undantag, självklart, då katter som inte
alls blivit hanterade kan vara väldigt närhetssökande och vice versa.


En katt som rent genetiskt är en trygg, social, framåt katt kan med rätt socialisering,
uppväxt, hantering bli en väldigt självsäker och balanserad individ som vuxen. Däremot
om en sådan katt få en sämre uppväxt kan den bli mer tillbakadragen. På samma sätt
kan en katt som rent genetiskt är väldigt rädd och tillbaka dragen, med rätt uppväxt
bli en trygg och balanserad individ. En kattunges första 12 levnadsveckor, och även
tiden efter detta, är otroligt viktiga.


Kattens kroppsspråk behöver också nämnas. Katter lever inte i flock som hundar,
men de lever däremot i sociala grupper. De jagar, äter oh sover för det mesta själva
men de har ändå vissa beteendet för att uppehålla banden inom de sociala grupperna.
De jamar, stryker sig, vänder rumpan till, lägger sig på rygg och rullar runt, sträcker på sig,
använder sina morrhår, pälsen, svansen, ögonen för att kommunicera med varandra.
Inget av detta gör katten för att de just vill bli klappade utan för att just bekräfta
sammanhållningen och kommunicera.


En brittisk kattbeteendevetare vid namn Sarah Heath sa en gång under en av hennes
föreläsningar. Att en katt som kommer och lägger sig på rygg framför dig och visar
magen vill bara stärka banden mellan er, hälsa och visa er välkomna när ni kommer
hem till exempel. Prata, kommunicera. När en människa då böjer sig fram eller sträcker
fram sin hand för att kela, blir detta en enorm förelämpning för katten. Det skulle vara
att jämföra med att du går fram och sträcker fram din hand för att hälsa och de svarar
med att ge dig en stor snyting. Och självklart försvarar då katten sig genom att klösa
eller bita. Ofta genom att de tar tag i armen, ibland sparkar med bakbenen och sedan
flyger därifrån för att sedan sitta och putsa sig för att lugna ner sig.


Detta kallas för kel – och bitsyndromet, eftersom att det har fått ett namn uppkallat
efter sig är det som du förstår väldigt vanligt.


Ju oftare det händer för katten att den hamnar i den här situationen desto mer sänker katten
sin så kallade trygghetströskel. Vissa katter kan man kela med, över hela kroppen, hur länge
och hur mycket som helst utan att de bryr sig nämnvärd, de katterna har en väldigt hög tröskel.
Medan andra katter har en lägre tröskel.


Man kan påverka gränserna på trösklarna ganska enkelt vilket gör att det kan gå upp och ner.
Vad man måste göra är att hjälpa katten att ge den tid att höja sin tröskel igen om den har sjunkit.
De flesta katter kommer aldrig vara helt trygga att bli klappade på magen. Detta är ett mycket
sårbart område och man bör undvika att klappa där, framför allt om katten ligger på rygg eller
på sidan. Som sagt det finns de katter som inte har några problem alls med detta men majoriteten
av katterna upplever en viss sårbarhet när de blir klappade på magen.


Även om katten ligger bredvid dig, rullar över på sidan och man börjar klappa på magen
så är det först som om de njuter men helt plötsligt, som vi upplever det, blir de sårbara
och de svarar då genom att skydda sig, de biter och klöser, som beskrivet ovan.


Jag skriver som vi upplever det för oftast har katten med hjälp av sitt kroppsspråk visat
att de vill att vi ska sluta, men det kan ibland vara väldigt svårt att tyda för oss.


Har detta hänt tillräckligt många gånger, det räcker egentligen med ett par så förbereder
sig katten på att känna sig sårbara kanske till och med bara när de ser en hand närma sig
och svarar därför på en gång. Det behöver inte ha startat med kel och bitsyndromet utan
kan också bero på att katten inte är van vid beröring, inte fått tillräckligt med hantering
som kattunge eller kopplat ihop beröring med något obehag.


Om katten visar dessa symtom, att de biter, klöser eller fräser är det dags att ta
ett steg tillbaka. Ge katten tid, ibland kan det ta flera månader. Man måste sluta
helt med att försöka klappa katten på kroppen eller närma sig med sina händer.
Om man tillslut får klappa, klappa bara runt huvudet, under korta stunder.


Vill man verkligen klappa katten på kroppen när den ligger ned, ja då får man börja
först med huvudet. Det ska vara en katt då som tidigare har tyckt om beröring.
Så småningom så kan man stryka en gång på kroppen och sedan sluta, inget mer kel
den dagen. Låt bara katten ligga bredvid dig i lugn och ro. Målet är att få katten att
sluta associera klappandet och dina händer till att den känner sig hotad och sårbar.


Man måste ha mycket tålamod och vara försiktig när det gäller att få katten att lita på dig
och er kontakt igen. Det är inte många katter som tycker om att bli burna på men vill man
så gäller samma princip här. Man börjar med att lyfta katten en liten bit från marken
och sedan släppa ner den. Och sedan öka successivt under några månader.


Det är viktigt att man sluta klappa, bära innan katten når sin tröskel eller börjar
känna sig osäker. Vänta inte tills den börjar vifta på svansen eller tills den säger ifrån,
då har den nått sin tröskel och den sjunker igen. Avbryt långt innan, för varje gång
du avbryter innan det blir något obehag för katten så höjs tröskeln.


Prova att istället prata med katten när den lägger sig på rygg, hoppar upp i ditt knä
eller lägger sig bredvid den, även detta är ett sätt att bekräfta ert band.


Skäll eller bruka aldrig våld mot din katt, det kommer att förstöra ert band,
det gör katten osäker och förvärrar bara beteendet. Om hon biter, ignorera,
gå därifrån. Hon ska inte få någon uppmärksamhet över huvudtaget.
Vet att det är svårt om det gör ont, men försök.

Så när jag ber er, mina vänner och familj, att inte klappa
katterna på magen eller bära dem... gör inte det är ni snälla :)

/Josie


Operation.

Då har veterinären ringt... förändringar i det mesta i buken,
kan inte ens komma ihåg allt hon sa... något med tarmarna,
bukspottkörteln och så vätska i själva buken.

Jag är inte själv en veterinär, men jag tycket det är så konstigt
att inte veterinären här i stan såg att det såg konstigt ut i buken?!
Där pratade dem bara om njurarna!

Alex är 2 år... TVÅÅ!! Hur är alla dessa konstiga förändringar möjliga?
Och så går tankarna... kanske ska jag säga till Sofie, som har Alex bror
Bosse, att de ska kolla upp honom.. man vet ju inte.. det kanske är medfött?
Mamman var ju ändå gammal och hon stötte bort dem.. så.. något kan ju ha
varit fel redan från början.

Ja... vad vet jag.. och inget kan jag göra heller direkt.. sitta o vänta o hoppas.

Valet var att antingen låta honom somna in, eller ta prover på allt och odla
för att kanske få något svar och kanske kunna få honom frisk.. men hon verkade
inte så optimistisk till att det gick att bota... vilket gör mig så oerhört ledsen.

Att ens nämna avlivning är hemskt.. HEMSKT! Alex är mitt lilla barn och det
är så svårt att förklara för er som inte känt honom från början hur mitt hjärta
gör ont. Världens finaste, snällaste katt, som jag räddade från en säker död
i ett skjul där han levde i sin egen avföring. Min bebis.. min bebis som när han
var liten, alltid satt på min axel och skulle vara med. Kvittade vad jag gjorde!

HÅLL TUMMARNA NU SÅ SKA VI FÅ HONOM FRISK IGEN!!! <3<3<3

/Josie


Next step.

Alex är just nu på operation. De beslutade att inte vänta på tid till ultraljud
utan öppna buken på honom istället och se om de kan hitta vad som är fel.

De vet alltså inte varför min lilla mise har magrat så, på så kort tid.
Jag matar dem med all information jag har att ge och som ploppar upp
i huvudet under tiden. Alla avvikande händelser/beteende kan ju vara
tecken på något som kanske hjälper.. förhoppningsvis iaf.



När de kände på hans buk så kändes det inte som det ska och han reagerar
konstigt när man tar honom på magen (jag vet inte riktigt vad de menar med det).
De hade tagit nya röntgenbilder och tyckt att det såg väldigt konstigt ut i buken.

De skulle ringa mig under operationen om det är så att de behöver ta några
prover, annars så kommer dem att ringa mig efteråt.

Det jag tycker är lite förvirrande är att veterinären här i stan sa att de inte såg
något konstigt i buken, utan det enda de kunde se var att njurarna var onormalt 
stora på honom... Snacka om att ställa till det i hjärnan på en.. men jag menar...
man ska väl kunna lita på vad veterinärerna säger?

Jag vill bara att han ska bli bra!! <3

/Josie


Found something old.

Läser igenom lite gamla inlägg om Alex :) 
Hittade detta roliga haha


"Alex är en väldans duktig katt. Mitt lilla barn :)
Han sorterar smutstvätten minsann! Han har
hämtat både mina och Fredriks strumpor och 
lagt i en liten fin hög på golvet. Duktig kise <3"



Alex är inlagd på djursjukhuset i Malmö...
Ringde veterinären här i stan i morse när de
öppnade och fick en tid 12.30, lycklig!

Han har magrat otroligt mycket och han ligger stilla i stort sätt
hela dagarna.. kommer på morgonen bara och gosar en stund,
sen ser man inte mycket mer av honom. Så nu äntligen när jag
är ledig så ska han undersökas.

Vågen hos vet. visade 3,2 kilo... så på cirka en månad (då jag
var hos vet. sist och vaccinerade honom) har han gått ner 1 kilo!
Det är mycket för en katt :S

De kände på hans mage, kollade tänderna.. det visade sig att
han verkade ha smärtor i magen och togs till röntgen. 

Fick hjälpa till o hålla min lilla mise när bilderna skulle tas.
Han var sååååå duktig!! <3

Röntgen visade ingenting i magen, de enda de kunde se var att njurarna
var ovanligt stora.. detta kunde bero på massa olika saker, så då var det
dags att ta blodprov för att se hur värdena var..

Inget konstigt där alls.. värdena var även bra på njurarna.
Fick rådet om att åka in med honom till djursjukhuset för att
få honom inlagd. Smärtstillande och dropp (pga att han även
var uttorkad) och de skulle då ta fler prover och dessutom 
ultraljud på njurarna.

Så det slutade med det... och nu är han där.. och jag kan inte sova :/

Jag hoppas verkligen att de ringer i morgon med lite mer information!!
Min lilla kisekatt!!!! <3<3<3

/Josie

Tidigare inlägg
RSS 2.0